Substantiv
Verb
Adjektiv
Adverb
Tempus
Siffror
Prepositioner
Pronomen
Syntax
Övrig
Verb är en del av talet som uttrycker en aktivitet, ett tillstånd eller en process. Verben skrivs med gemener och böjs för personer och siffror. De används också i olika tempus och stämningslägen, t.ex. presens/futur/pastus, konjunktiv/imperativ.
Oftast placeras verbet på andra plats i meningen, förutom om det finns andra verb i meningen eller om meningen är en bisats, i vilket fall ordföljden beror på de andra delarna i meningen.
Grundformen (okonjugerad) av verbet är infinitiv (Infinitiv). För att konjugera ett verb för person måste ett lämpligt suffix läggas till verbstammen. Exemplet visar böjningen av verbet gehen (verbstammen är geh).
| Person | gehen (Präsens) |
|---|---|
| ich | gehe |
| du | gehst |
| er/sie/es | geht |
| wir | gehen |
| ihr | geht |
| sie/Sie | gehen |
Det är också vanligt att dela in verben i följande grupper (ett verb kan tillhöra mer än en av följande grupper):
Ett verb i sin grundform, okonjugerad (används oftast i meningar med mer än ett verb och placeras i så fall i slutet av meningen).
Verb som kan förekomma i en mening på egen hand.
Verb som används tillsammans med ett annat verb för att bygga en mening i ett visst tempus eller en viss stämning (t.ex. i preteritum eller i passiv röst). Det finns tre hjälpverb i tyskan: haben, sein, werden.
Modala verb förekommer nästan alltid i en mening med ett annat verb. Det kan användas på egen hand, men det händer sällan och det måste då användas i något sammanhang, t.ex. som en referens till föregående mening. Dessa är de modala verben: dürfen, können, mögen, wollen, sollen, müssen .
Verbform med suffixet -d tillagt infinitiv. Den uttrycker en aktivitet som utförs under vilken en annan aktivitet utförs. Partizip I beskriver under vilka omständigheter den senare aktiviteten utfördes.
Verbform som används för att bygga meningar i vissa tempus/moden, t.ex. i preteritum Perfekt och i passiv röst. För vanliga verb skapas formen Partizip II genom att lägga till prefixet ge- och suffixet -t till verbets bas.
Verb som har en regelbunden form i följande tempus: Präteritum (verbets bas + -te) och Perfekt (formen i Partizip II är regelbunden: ge- + verbstam + -t) t.ex. machen - machte - gemacht.
Om verbets bas börjar med ett prefix som inte får prefixet ge- i Paritizip II men bortsett från det är böjningen regelbunden, anses verbet också vara regelbundet, t.ex. besuchen - besuchte - besucht.
Verb som tekniskt sett har en oregelbunden böjning, men som är "mindre oregelbunden". Deras Partizip II-form slutar med -en istället för med -t och deras Präteritum-form är oregelbunden. Oftast kräver deras former av Präteritum, Partizip II en ändring av en eller två bokstäver i verbstammen, t.ex. (a 👉 u, ie 👉 ei). fahren - fuhr - gefahren eller bleiben - blieb - geblieben. I tempus Präsens i tredje person singularis (er/sie/es) läggs dessutom ibland ett omljud till verbet, t.ex. fahren - er fährt.
Verb som har en oregelbunden tempusform Präteritum och ett oregelbundet particip Partizip II.
Transitiva verb är sådana som kan referera till ackusativobjektet (Akkusativobjekt). De kan användas för att bygga en mening med passiv röst. Å andra sidan är intransitiva verb sådana som inte kan referera till ett objekt i ackusativkasus Akkusativ och som inte kan bilda passiv röst.
I tyskan är reflexiva verb verb med det reflexiva pronomenet sich (sig själv), som böjs tillsammans med verbet för person.
Verb som beskriver ömsesidiga handlingar. De kan användas med det reflexiva pronomenet sich eller med det reciproka pronomenet einander (varandra).
Separabla verb har ett prefix som kan separeras från verbstammen och som vanligtvis flyttas till slutet av meningen (det är också viktigt att placera prefixet för ett separabelt verb korrekt i dess Partizip II-form). När det gäller oskiljbara verb har de också ett prefix, men det kan inte vara skilt från verbstammen.